lördag 2 mars 2013

Den gröna tummen sitter mitt i handen

Herrigud, jag måste få fröså nåt. Vad som helst! Dags att ta fram chilifröna jag sparade förra sommaren, tror jag.

Sen är det en annan sak att jag så gott som alltid misslyckas med mina fröodlingar. Men kanske blir det annorlunda i år? Det är i alla fall svårt att kväsa den genetiska driften, bakom mig står ju trots allt generationer av österbottniska småbrukare. De skulle säkert ha gett nästan vad som helst för att slippa hålla på och odla. Och jag som inte behöver, jag vill absolut. Ödets ironi.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. De skulle ha fnyst åt mitt romantiska "tillbaka till naturen"-tjafs så rovblasten fladdrade. Och sen skulle de ha skrattat rått åt min bögiga rucola. Och min mormorsmor, hon som blev 100+, åt knappt en grönsak i hela sitt liv. Go figure.

      Radera